Stallets nya Pärla har flyttat in.
Det är Elin som har gått och köpt sig en väldans fin Pärla!
Pärlan är ett himla trevligt 7-årigt tyskt sto som mäter 168 cm i mankhöjd (helt plötsligt ser Rob ännu mindre ut!).
e: Revan, ue: Wolkentanz II.

Red Pearl a.k.a. Pärlan gör verkligen skäl för sitt namn!
Hon och Rob har funnit varandra direkt. Just nu är Pärlan lite extra kär i Rob. Så att säga...

Och idag fick jag den stora äran att rida denna Pärla! Gick finfint och jag är lite kär.
BRA KÖP ELIN!

Det är inte alltid tråkigt att tanka.
Ibland mås-te man få lite underhållning under tiden pengarna försvinner iväg.
Valuta för pengarna liksom.
Det mås-te ju inte vara rolig underhållning.
Men den här gången var det rätt kul faktiskt.

För att få till en sådan show mås-te det vara en vuxen mås och två ungar till denna vuxna mås.
Ungarna mås-te vara hungriga.
Och de mås-te mucka lite gräl med sin mamma/pappa om de inte får som de vill.
Samtidigt så mås-te de gå omkring och huka sig för att fjäska ordentligt så de har en chans att få som de vill.

Ja det var väl det. Nu mås-te jag göra mig iordning för jobb.

Efter att en katt varit ensam i 2 veckor (jo, självklart har vi haft kattvakt som matat och släppt in och ut och klappat lite på honom) blir han, när mamma (ja, jag kallar mig själv för mamma) kommer hem så väldans glad att han varken har tid att äta eller vara ute mer. Han blir istället fastklistrad vid sin mamma och kurrar för allt vad han kan!
Det är mysigt värre det!

Så nu ska vi fortsätta pussas och gosa.
Och ni får vänta ytterligare på alla semesterbilder.

Det är ju faktiskt så att kattens pappa (ja, Johan alltså) inte kommer hem förrän imorgon så vi har mor&son-kvalitetstid här ikväll. Himla trevligt!

Så kom då dagen då det var dags för lilla Rob att komma ut på tävlingsbanan igen!
Sist var för över 1,5 år sen i Mantorp tror jag...

Dagens tävling hölls på Rappestad (förstås) och vi startade i klass 80 cm och 90 cm, stilbedömning.
En seeeeeg Rob var det som gjorde debut i 80 cm-klassen. Det var inte mycket han gjorde för att ta sig fram för egen maskin inte. Men trots det, felfri och vi fick till en delad 5:e placering och fick springa ärevarv vilket gjorde lilla Rob glad!

Till 90 cm-kassen red jag knappt fram alls. Lite galopp, 2 språng på högt hinder och sen skrittade jag mest. Det funkade bättre på en trött häst som inne på banan hittade sin egen motor och gjorde en riktigt bra runda. Även den felfri. Däremot ingen placering. Kom 4:a i KM, vilket var precis utanför placering det.

Jag är nöjd och glad! Rob hoppade fint, skötte sig fint och jag hade världens finaste hejarklack bestående av mamma, syster, Elin och Mia.

Igår skulle Josse ta med Wengo till Staby Gård och hoppträna för Svante Johansson.
Hon behövde då en hästskötare till Wengo, som vid ett tidigare besök på Staby sprungit lös och haft himla kul...
Fanny, den trogne hästskötaren, blev den som följde med. För själv slutade jag inte jobba förrän det var dags för Josse att sitta till häst. Men jag ville självklart åka dit och titta så jag utsåg mig till "försenad hästskötare".

Träningen var som tur var lite försenad också så jag hann komma dit så jag fick se allt från början.
Josse var duktig som vanligt. Och Wengo var duktig och det syntes att dressyrhästen som skolats om under våren till allroundhäst fått mycket mer självförtroende och lärt sig att vänta mellan hindrena. Duktigt ekipage!

Härlig avslutning på en dag med massa jobb!

Grattis på 15-årsdagen världens finaste Rob!
Jepp, nu är mitt livs kärlek officiellt gubbe.

Älskade häst <3

14 år & 364 dagar.

Så här såg det ut när jag klev in i stallet ikväll efter jobbet:


Alltså, visst att jag jobbat 11,5 timme i sträck både idag och igår men så knäpp kan man väl inte hinna bli så man ser svävande svansar?
Nej just det.
Det var ju bara en Robert som busade lite!

Dagens ritt till Mia för att hoppa slutade sådär kan man säga.
Rob var spänd och nervös hela vägen till Mia.
Sen började vi hoppa och det gick rätt så bra.
Det var då det började mullra...

Okej, bäst att bege sig hemåt innan regnet kommer tänkte jag.
Men mer än så han jag inte.
För då öppnade sig himlen och hällde en hel massa vatten på oss (från moln som inte alls verkade vara över oss men som tydligen var det ändå).
Det blev galopp nästan hela vägen hem!
Det tog 15 minuter. En ritt som vanligtvis tar 25 minuter.

Det blev blött.

När jag var ute och red förut red jag förbi ladugården.
Där gick det kossor i en hage bredvid vägen.
Inget konstigt med det.
Men en av kossorna släpade en moderkaka efter sig.
Och intill en buske låg en liten liten vit nyfödd kalv!

Urgullig! tyckte Kristin.

LÄSKIG! tyckte Rob.




Uppenbarligen har Rob inte fattat det här med att bebisar är gulliga.

Ett par fina bilder till från modellandet förra veckan.
Klick!

Denn övre bilden har jag iallafall bestämt mig för att beställa.
Men shit så svårt det är att välja!

Igår var det dressyrtävling på Rappestad.
Det är klart jag var med! På WengoBängo.
Vi red LB:2 Och LA:3.
I LB:2 hade jag en jättefin känsla och han kändes mjuk och lydig. Domaren var positiv men tyckte att jag red för sakta, vilket jag gjorde för att inte W skulle bli för spänd och få mig att skumpa av.. ;)
57% landade vi därför på.

Så här såg det ut:


I LA:3 var känslan inte lika fin. Då gjorde Wengo skäl för sitt smeknamn och var ganska så bänglig.
Han var mer spänd och jag skumpade som aldrig förr.
Från skritt skulle vi fatta vänster galopp. Det visste Wengo.
Han laddade så mycket innan att han fattade fel galopp och blev väldans upprörd på mig när jag bad honom bryta av och fatta rätt galopp.
Vi landade på 53% men jag är ändå nöjd med att jag höll mig lugn och att vi fullföljde programmet.
Det är kul att tävla på hemmplan!



Världens bästa Stine var med som hästskötare, fotograf och mental coach också.
Härligt med värmländskt besök!

Mina vader gör ont!
Smärtan kallas träningsvärk. Har jag hört.

Ja, så går det när man tvunget ska konditionsträna sin häst i full galopp i 20 minuter (med några korta skrittpauser förstås).
Min gissning är att vi är två med träningsvärk idag.


Fyra ben med träningsvärk?

Igår fick jag ett mail från en kvinna som hade läst om mig i ASVH's nyhetsbrev.
Kvinnan, Liselotte Tillberg, har en gård i Kimstad där hon i liten skala föder upp svenska halvblod samt en och annan ridponny.
Hon berättade att hon med ljus och lykta letar efter någon som ibland skulle vara intresserad av och vilja följa med henne på olika evenemang hon åker på ihop med hästarna. Saker som till exempel fölvisningar och treårstest.
Hon undrade om jag eller någon jag känner skulle vilja följa med på sådant. Jag skulle väldigt gärna göra det men känner att jag redan har en alldeles för fullspäckad vardag tyvärr...
Därför tänkte jag att någon av er (eller någon NI känner) kanske kunde vara intresserad?
Hör gärna av er isåfall!

Avel är himmelens intressant alltså så har du lite tid över, ta chansen vettja!

Här har ni hennes hemsida och blogg.


Liten bebis en morgon på Beatelund, maj 2006.

Vi gillar sol.


Och jag har då aldrig sett en häst tugga så fort som Rob när han får smaka årets första grässtrån!