Konsten att oroa sig...

Varför lär man sig aldrig att det inte är lönt att gå och vara orolig och få ont i magen och må dåligt i förväg innan man vet hur saker och ting ska gå? Tänk om det inte är så farligt som man går och oroar sig för??
Som för mig idag. Har gått och varit jävligt nervös på ren svenska över att jag idag skulle till Kvinnohälsan och göra en cellprovskontroll. Jag målade upp det för mig att det skulle vara jätteläskigt och göra JÄTTEont!! Det var alltså smärtan jag var rädd för och inte det där med att spreta med benen i ett par minuter, för det kan man ju stå ut med och det gör ju inte ont...

Jaa, jag var verkligen grymt nervös. Och ju mer klockan tickade på desto mer ont i magen fick jag.. :P
Igår kväll ringde jag mamma i hopp om att hon skulle säga nåt i stil med att "Nej, det känns inte alls. Gör inte ett dugg ont"
Istället sa hon "Ja, det kan allt kännas lite, som att det svider till i en sekund men det går ju över"
Det var ju inte var jag ville höra ju, skulle jag behöva ligga där och få ont i en hel sekund!!?
Hu, hemska tanke...

Men som sagt, varför går man och oroar sig i onödan för? Himla dumt energislöseri...
Var det farligt? Gjorde det ont? Svar nej. Ok, lite kändes det ju, men vad är en sekund?? Det jobbigaste med detta var faktiskt att barnmorskan som gjorde det var så nervös själv "Oj, förlåt!" "Hehe..." "Förlåt.." "Hehe..." och hela tiden flackande blick och pratade så tyst att man fick be om hörselapparat för att höra vad hon sa.
Nog om detta.


Någon som har ett förslag på vad man köper till en liten kille som fyller 1 år? :)

Kommentarer
Postat av: Elin

Och tror du inte jag fick det där jäkla brevet idag jag med... :p

2009-02-04 @ 19:01:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0