Jo det var så här...
I lördags morse var jag i godan ro i stallet. Jag hade släppt ut 2 av 3 hästar, min egen lille Rob fick vara inne för honom skulle jag rida en sväng. Jag hade mockat och fixat foder och skulle bara brodda innan vi skulle ut på en ridtur i snålblåsten..
Brodda innebär alltså att man skruvar i små isbroddar i hästskorna. Bökigt och jobbigt då han får stå lite på huk ganska så länge.
Jag hade broddat 3 av 4 hovar och skulle precis till att brodda den sista hoven, så jag hukade mig en aning ner för att lägga upp Robbans bakben på mitt lår... Aj. Knät låste sig...
Detta har hänt 3 gånger förut, tidigare i höstas, men då har jag lyckats få tillbaka knät i rätt läge. Denna gången gick inte det. Jag kunde helt enkelt inte räta ut benet.
Har aldrig haft så ont tidigare.
När jag grät av smärta senast? Vet inte. Men i lördags gjorde jag det iallafall.
Fick kvidande luta mig mot Robbans stadiga rumpa en stund för att inte svimma.
Insåg att jag behövde ringa min kära sambo så han kunde komma och hjälpa mig. Men för ovanlighetens skull hade jag tagigt ur mobilen ur jackfickan och lagt den i mitt stallskåp eftersom jag ville ha broddverktygen i fickan medans jag broddade och då inte ville repa telefonen...
Behövde alltså på något sätt ta mig in i sadelkammaren.
Släpade mig fram till vattenslangen för att ta en slurk vatten.
För jag tänkte minsann inte svimma innan jag ringt Johan! Nähänä!
Sen tog jag mig på något konstigt vänster in i sadelkammaren. Fråga mig inte hur...
Johan kom, släppte ut min häst och hjälpte mig till bilen.
Sen åkte vi till akuten.
Där fick jag en spruta in under knäskålen. Jag gömde mig i halsduken.
Sen röntages knät. Kunde fortfarande inte räta ut benet...
Röntgenbilderna visde inga fel, men troligtvis har jag en lös broskbit eller minisk i knät som gör att det låser sig.
Väntar nu på att få tid för en titthålsoperation. Sen hoppas jag att det är slut på dessa dumheter!
För ni ska bara veta hur tråkigt det är att ligga hemma och inte kunna röra sig så mycket. För om jag rör mig (dvs halta runt på kryckor) blir knät väldigt trött på mig och säger till mig att sitta still för tusan!
Igår var Elin snäll och hjälpte mig i stallet. Jag lät henne (eller tvingade?) intervallträna lilla Rob i snöovädret. Det var kul!
Brodda innebär alltså att man skruvar i små isbroddar i hästskorna. Bökigt och jobbigt då han får stå lite på huk ganska så länge.
Jag hade broddat 3 av 4 hovar och skulle precis till att brodda den sista hoven, så jag hukade mig en aning ner för att lägga upp Robbans bakben på mitt lår... Aj. Knät låste sig...
Detta har hänt 3 gånger förut, tidigare i höstas, men då har jag lyckats få tillbaka knät i rätt läge. Denna gången gick inte det. Jag kunde helt enkelt inte räta ut benet.
Har aldrig haft så ont tidigare.
När jag grät av smärta senast? Vet inte. Men i lördags gjorde jag det iallafall.
Fick kvidande luta mig mot Robbans stadiga rumpa en stund för att inte svimma.
Insåg att jag behövde ringa min kära sambo så han kunde komma och hjälpa mig. Men för ovanlighetens skull hade jag tagigt ur mobilen ur jackfickan och lagt den i mitt stallskåp eftersom jag ville ha broddverktygen i fickan medans jag broddade och då inte ville repa telefonen...
Behövde alltså på något sätt ta mig in i sadelkammaren.
Släpade mig fram till vattenslangen för att ta en slurk vatten.
För jag tänkte minsann inte svimma innan jag ringt Johan! Nähänä!
Sen tog jag mig på något konstigt vänster in i sadelkammaren. Fråga mig inte hur...
Johan kom, släppte ut min häst och hjälpte mig till bilen.
Sen åkte vi till akuten.
Där fick jag en spruta in under knäskålen. Jag gömde mig i halsduken.
Sen röntages knät. Kunde fortfarande inte räta ut benet...
Röntgenbilderna visde inga fel, men troligtvis har jag en lös broskbit eller minisk i knät som gör att det låser sig.
Väntar nu på att få tid för en titthålsoperation. Sen hoppas jag att det är slut på dessa dumheter!
För ni ska bara veta hur tråkigt det är att ligga hemma och inte kunna röra sig så mycket. För om jag rör mig (dvs halta runt på kryckor) blir knät väldigt trött på mig och säger till mig att sitta still för tusan!
Igår var Elin snäll och hjälpte mig i stallet. Jag lät henne (eller tvingade?) intervallträna lilla Rob i snöovädret. Det var kul!
Kommentarer
Postat av: morz
Vilken tur att Elin finns!
Postat av: Elin
Ja det var kul! Lite mkt snor i ansiktet bara. Men idag har Frida lärt mig att snor består av döda dumma baciller och vita blodkroppar. Och dom vita blodkropparna har offrat sina liv för att rädda mig. Tyckte det var lite fint.
Trackback
