Igår morse klev J och jag upp tidigt, tidigt...
Jag tog ytterligare en uttorkande dusch och sen for vi till US.
På sjukhuset behövde vi inte vänta så länge, jag fick ganska snabbt komma till operation och J kunde åka hem ett tag.
Sköterskorna var himla gulliga och tog hand om lilla mig och förberedde mig inför operationen. En av sköterskorna var dessutom en före detta stallkamrat!
Jag fick ta på mig supersnygga sjukhuskläder och kände mig lite som tjejen i The Ring.
Mitt knä tvättades och sen var det dags att sova.
Syrgasmasken sattes för min näsa och mun och de bad mig att säga till när det kändes konstigt i huvudet.
Först var det mest jobbigt när jag andades ut. Kändes som att jag inte fick ut luften, andas in gick bra med andas ut var svårare..
Sen blev huvudet tungt, jag blev trött och.... Zzzz...

1½ timme senare hör jag någon säga "Kristin, nu kan du vakna!". Poff så var jag vaken!
Men uj så jag frös. Jag frös och skakade, skakade och frös. 3 filtar fick jag . Det hjälpte knappt.
En halvtimme senare frös jag inte längre utan blev istället yr och trött så då halvsov jag ytterligare en halvtimme..
När jag piggnat till fick jag ringa J så han kunde komma för att hämta hem mig.
Jag bytte om till mina egna kläder och satte mig sen i en obekväm fåtölj och drack lite kaffe. Kände mig full.
Sen åkte vi hem.
Resten av dagen orkade jag inget mer än att ligga i soffan och sova. Alldeles yr och illamående efter narkosen.
Men vi hade det rätt så mysigt jag och Whisky.



Idag är jag piggare men fortfarande lite smått yr.
Knät är svullet och stelt och ska ha bandage i några dagar.
Det var minisken som var sprucken på mitten.. Läkaren tog bort en bit av den så förhoppningsvis är jag lagad nu!

Det var en gång en katt som 2 dagar före jul blev påkörd av en bil.
Han linkade hem och väntade på hjälp.
Hjälpen kom och han togs genast till en veterinär.
Efter en natt på djursjukhuset där han charmade alla som kom i hans väg genom att vara extra kelig, fick han komma hem.
Höftkulan var ur led och kommer för alltid att vara så men katten kommer kunna leva normalt ändå. Bara han vilar ordentligt.
Han blev sedan satt i en liten bur av kompostgaller och har så suttit i över en månad.
Men i måndags var det dags för andra återbesöket på djursjukhuset!



Förväntansfull klev han ut ur sin transportbur inne hos veterinären.
Veterinären tyckte att katten minsann gick riktigt bra och nog skulle må bra av att få röra lite mer på sig framöver, om än bara i ett rum till att börja med.
Däremot skulle katten akta sig för att hoppa för mycket och ta i med bakbenen än så länge.
Men det örat lyssnade inte katten på som istället försökte hoppa upp på en stol inne hos veterinären.
Det gick inte så bra och katten ramlade ner på golvet igen och landade på rumpan.
Pinsamt! tyckte katten och lade sig för att sura i ett hörn.
Men efter en kort stund fick han istället något mörkt i blicken. En blick som betyder lek!
Den där veterinären var ju en rolig prick, tyckte katten.

Väl hemma var katten mycket lycklig över att äntligen få slippa buren vissa stunder.
Och att få sova i soffan var nog det allra bästa!
Nu följer ett par månader med succesivt ökad frihet innan katten får bli utekatt igen.




Snipp snapp snut, så kommer sagan sen att få ett lyckligt slut!