Det var en gång en katt som 2 dagar före jul blev påkörd av en bil.
Han linkade hem och väntade på hjälp.
Hjälpen kom och han togs genast till en veterinär.
Efter en natt på djursjukhuset där han charmade alla som kom i hans väg genom att vara extra kelig, fick han komma hem.
Höftkulan var ur led och kommer för alltid att vara så men katten kommer kunna leva normalt ändå. Bara han vilar ordentligt.
Han blev sedan satt i en liten bur av kompostgaller och har så suttit i över en månad.
Men i måndags var det dags för andra återbesöket på djursjukhuset!



Förväntansfull klev han ut ur sin transportbur inne hos veterinären.
Veterinären tyckte att katten minsann gick riktigt bra och nog skulle må bra av att få röra lite mer på sig framöver, om än bara i ett rum till att börja med.
Däremot skulle katten akta sig för att hoppa för mycket och ta i med bakbenen än så länge.
Men det örat lyssnade inte katten på som istället försökte hoppa upp på en stol inne hos veterinären.
Det gick inte så bra och katten ramlade ner på golvet igen och landade på rumpan.
Pinsamt! tyckte katten och lade sig för att sura i ett hörn.
Men efter en kort stund fick han istället något mörkt i blicken. En blick som betyder lek!
Den där veterinären var ju en rolig prick, tyckte katten.

Väl hemma var katten mycket lycklig över att äntligen få slippa buren vissa stunder.
Och att få sova i soffan var nog det allra bästa!
Nu följer ett par månader med succesivt ökad frihet innan katten får bli utekatt igen.




Snipp snapp snut, så kommer sagan sen att få ett lyckligt slut!