Igår morse klev J och jag upp tidigt, tidigt...
Jag tog ytterligare en uttorkande dusch och sen for vi till US.
På sjukhuset behövde vi inte vänta så länge, jag fick ganska snabbt komma till operation och J kunde åka hem ett tag.
Sköterskorna var himla gulliga och tog hand om lilla mig och förberedde mig inför operationen. En av sköterskorna var dessutom en före detta stallkamrat!
Jag fick ta på mig supersnygga sjukhuskläder och kände mig lite som tjejen i The Ring.
Mitt knä tvättades och sen var det dags att sova.
Syrgasmasken sattes för min näsa och mun och de bad mig att säga till när det kändes konstigt i huvudet.
Först var det mest jobbigt när jag andades ut. Kändes som att jag inte fick ut luften, andas in gick bra med andas ut var svårare..
Sen blev huvudet tungt, jag blev trött och.... Zzzz...

1½ timme senare hör jag någon säga "Kristin, nu kan du vakna!". Poff så var jag vaken!
Men uj så jag frös. Jag frös och skakade, skakade och frös. 3 filtar fick jag . Det hjälpte knappt.
En halvtimme senare frös jag inte längre utan blev istället yr och trött så då halvsov jag ytterligare en halvtimme..
När jag piggnat till fick jag ringa J så han kunde komma för att hämta hem mig.
Jag bytte om till mina egna kläder och satte mig sen i en obekväm fåtölj och drack lite kaffe. Kände mig full.
Sen åkte vi hem.
Resten av dagen orkade jag inget mer än att ligga i soffan och sova. Alldeles yr och illamående efter narkosen.
Men vi hade det rätt så mysigt jag och Whisky.



Idag är jag piggare men fortfarande lite smått yr.
Knät är svullet och stelt och ska ha bandage i några dagar.
Det var minisken som var sprucken på mitten.. Läkaren tog bort en bit av den så förhoppningsvis är jag lagad nu!